Utvecklingsstöd till “Hur gör svensken?”

Malin Björkman-Widell har mottagit utvecklingspengar två gånger från Nordvisionsfonden till sitt projekt Hur gör svensken?. “Det känns mycket bra att få tid för en genomgripande utveckling av sin idé, och det är intressant att bli utmanad av fem nordiska beställare för att göra sitt yttersta”, berättar hon i denna artikel.

av Marianna Widmalm

I oktober är det dags igen för den årligt återkommande faktaformat-tävlingen, och det är säkert flera som tänkt frågan: vad hände med de projekt som vann förra året?

Av de 26 inskickade idéer som tävlade i Malmö 2012 var det tre projekt som fick utvecklingsstöd. Ett av de vinnande förslagen kom från Malin Björkman-Widell, projektledare på SVT Dokumentär. De nordiska faktabeställarna sökte då ett format som skulle vara underhållande, optimistiskt och inspirerande, samt ha människor och deras relationer i centrum. Malins idé passade väl till den beställningen, men beställarna såg i idén ett program, inte ett format.

Serien som nu går under arbetsnamnet Hur gör svensken? försöker ge svar på vad typiskt svenskt beteende egentligen är. Outtalade överenskommelser kring beteenden finns i alla kulturer och utgångspunkten för serien är att ta fasta på den komiska effekt som kan uppstå när någon utifrån betraktar vad vi gör men inte är riktigt medvetna om.

Första pitchen – Brevet hem

Projektet pitchades i Malmö 2012 inför alla nordiska faktabeställare med titeln Brevet hem. I första förslaget ville man spegla Sverige genom nysvenska ögon, och programmet var utformat som dokumentära videobrev. Beställarna tyckte mycket om idén men ville ha förändringar i programmets struktur och gav klara instruktioner till Malin för hur hon skulle vidareutveckla programidén, t.ex att varje program skulle innehålla fasta moment. Malin själv tycker att “problemet med första upplägget var att själva poängen – visningen av videobrevet – inte nödvändigtvis skulle få den effekt vi tänkte oss”.

Återpitch sex månader senare

Utvecklingsstödet användes till en pilot där man frågade ett antal nysvenskar om de hade några frågor om svenskar och svenskhet. Man tog också beslutet att ha enbart en fråga som utgångspunk för varje program, videobrevsformen spolades och i samband med det bytte man programtitel till Hur gör svensken?.

Malin återpitchade programmet 6 månader senare på Nordvisions faktamöte våren 2013 i Oslo. Det blev en del diskussioner efter pitchen och beställarna bestämde sig för att Malin borde vidareutveckla sin idé ytterligare för att renodla idén till ett riktigt format. Hur gör svensken? fick ytterligare 13.400 euro i utvecklingsstöd.

Nuvarande status inför tredje pitchen

“Vi har lagt ner väldigt mycket tid på research och vi behövde renodla vad för slags frågor som kunde fungera som motor för programmen. Vi sammanställde och tematiserade frågor som kommit in under researcharbetet som vi kommer att ha som utgångspunkt när vi spelar in en pilot på ca. 15-20 minuter. Parallellt med detta håller vi på att casta en programledare och en huvudperson som kan bära frågan. Vi letar också efter en etnolog/antropolog som kan vara vårt historiska ankare. Piloten kommer att visas på nästa Nordvisionsmöte i Köpenhamn i slutet av oktober och vi kommer också att skriftligen leverera en redogörelse för hur vi har gått tillväga i en metod- och stilguide”, berättar Malin.

Just nu jobbar Richard Estay med research, Frida Åberg som redaktör, och när piloten spelas in kommer en person att jobba som inslagsproducent/redaktör. Programutvecklare är Mats Ågren och Malin Björkman-Widell är projektledare.

Känns väldigt bra

Om man skall sammanfatta erfarenheterna från Hur gör svensken? Är den viktigaste att en attraktiv idé ändå är det bäranda elementet i en god pitch.  Men när man pratar om programformat är det viktigt att ha fasta, tydliga och genomtänkta moment i programmet och en tydlighet gentemot tittarna.Malin säger avslutningsvis “Att få möjligheten att utveckla formatet i delmoment över tid som vi fått i det här fallet känns väldigt bra”.  Det är en tydlig skillnad på att utveckla en programidé och ett format. För att hitta det unika i ett format behövs mycket tid och det kostar ju pengar.”