Sarah Grönstrand
Omgiven av skogar och åkrar, står Frank Erichsen och hugger i en trädstam tillsammans med hantverkare från Sverige, Danmark, Norge och Finland. De befinner sig i enspråkigt finska Halso, en ort med knappt över tusen invånare i Mellersta Österbotten.
Orsaken till att Frank fört samman flera hantverkare mitt ute i ingenstans är för att de tillverkar en äsping, en båttyp som tillverkades i Östersjön från järnåldern till 1900-talet.
– Det är en död tradition, säger Frank Erichsen.
– Det är ett väldigt spännande projekt, det är som att skickas flera hundra år tillbaka i tiden, säger Peter Madsen från Danmark.
Verktygen självgjorda
Först holkar de ur stammen och sedan öppnas båten upp med hjälp av värme.
– Det här är begynnelsen till båtbygge. Det här är en nordisk insats. Vi kan lyfta det här till något helt unikt, säger Frank Erichsen.
– Störta utmaningen är att få den jämn och fin och få den att vika ut utan att spricka, säger Sten Nilsson som är båtbyggare från Sverige.
Hela projektet sker på Seppo Kalliokoskis gård. Seppo har tillverkat verktygen som används för att tillverka båten, eftersom de inte finns att köpa.
– Jag har tagit inspiration av bilder av gamla verktyg.
Han och två andra hantverkare från Finland har tillverkat äsping förr och är på plats för att ge råd.
Vid Kalliokoskis gård har man bränt tjära i över 200 år. Alldeles intill platsen där de holkar ur båten väntar en tjärdal som är redo för tjärbränning.
– Vi använder värme från tjärbränningen för att öppna upp båten och slår två flugor i en smäll, säger Matti Kurkela som är en av de finska hantverkarna.
Äsping en långtida dröm
Att tillverka en äsping är något Frank velat göra i många år, men tidigare har han inte hittat någon som vet hur man gör. Men för två år sedan stannade Lauri Kontula till vid Kastanjegården när han semestrade i Danmark.
– Det var mamma som sa att jag måste hälsa på Frank. Jag kände mig obekväm eftersom jag inte var inbjuden, säger Lauri.
Frank brukar säga att gården är privat åt nyfikna besökare, men råkade vara på bra humör just den dagen. Dessutom skulle han snart besöka Vasa i Finland och frågade Lauri om han kände någon som tillverkar äspingar.
Det gjorde inte Lauri, men via olika kontakter fick han nys om Seppo Kalliokoski.
Och tack vare det mötet står Frank Erichsen nu och tillverkar en äsping i Finland.
Bastu till Kastanjegården?
Det är tidskrävande att holka ur en trädstam. Fast Frank Erichsen helst vill delta i projektet hela tiden måste han göra annat också, annars blir det tråkigt för tittarna.
Därför besökte han en rökbastu på morgonen.
– Det var fantastiskt. Vi har ingen tradition med bastu i Danmark.
Bastu är med på listan över saker Frank vill bygga hemma hos sig.
– Den listan är lång. Nu är frågan om det ska bli en rökbastu eller en annan typ av bastu, säger han.
Att vara borta från gården en hel vecka är inte ett problem enligt Frank. Frun Theresa och barnen har kommit med till Finland.
– Vi har en ung kille som varit hos oss ofta som ser till gården. Ofta har vi bara haft grannar att se till djuren, men den här gången har vi en ko som måste mjölkas.
Programmets klippare också undantagsvis med i Finland
Enligt Peter Wath, programmets enda kameraman, innebär det ingen större utmaning att filma utomlands.
– Det funkar på samma sätt som hemma, men med fler människor att hålla koll på.
Peter Wath filmar utan stativ och kameran beskriver han som liten.
– Vi arbetar lätt och mobilt. Kommer Frank på en idé kommer vi snabbt iväg. Hälften av alla scener är one-takes, vi filmar sällan om en scen. Det ger en rå stil.
Mogens Elbæk som klipper programmet brukar inte vara med när det spelas in, men den här gången är han med till Finland.
– Ibland är Peter och Frank så inne i sitt berättande att de glömmer att filma en höna eller något annat som ger harmoni.
