Tomas Lindh, utvecklingscef, Svenska Yle
Vi som ännu har ena foten starkt förankrad i en värld av berättande i TV borde vara och är lite ängsliga.
Vi har suttit (och sitter) i klipprum och vägt varje sekund, omsorgsfullt justerat bildkompositioner och dödat våra älsklingar för att dramaturgiskt bygga upp det som skall fascinera och hänföra. Vi har tänkt på rytm, struktur, färgvärld, ljud, musik och grafik, för att göra det absolut bästa möjliga – enligt konstens alla regler och sanningar.
Det är egentligen helt absurt att vi kan väljas bort till förmån för en kille eller tjej med en webcam och med en mikrofon där ljudet spricker när han skrattar och där den hemgjorda greenscreenen flimrar när han rör på sig.
Hur är detta möjligt?
Forskare Eeva Raita har undersökt detta och hon föreläste vid Tubecon-seminaret i Helsingfors tidigare i höst, där just den övergripande frågan handlade om Youtubes popularitet i de yngre målgrupperna och vad de underliggande orsakerna kan vara – vilka behov är det som de nya youtube-stjärnorna möter i målgruppen?
Det kan sammanfattas i citatet i inledningen – inte bättre, men roligare. Ännu mer förädlat och förstorat handlar det om dialog och engagemang, om att knyta dem som bryr sig närmare och låta dem påverka.
Engagemang är inte räckvidd, inte ett klick eller en tittning – utan att någonting händer hos dig som tar del av berättelsen, det resulterar i någonting. I sin enklaste form kan det vara en delning i sociala medier, men ännu hellre att man vill ingå i dialog kring berättelsen, i sin vackraste form leder ett engagemang till att berättelsen förändras eller att berättelsen blir en fysisk upplevelse, ett evenemang.
Det är det här som sker på Youtube – producenten står i ständig dialog med sin publik, innehållet i kanalen formas enligt feedback och skapas i samförstånd med publiken, det blir inte (enligt vår definition av kvalitet) bättre, men det blir roligare.
Dela sitt kunnande
Det är här social storytelling och fysisk public service blir viktiga begrepp för att göra roligare och mer engagerande public service. Berättelser som delges över en tid, i dialog med användarna och där dialogen bestämmer utgivningsplattform, tv, radio, online och som fysiskt event.
Delområden där vi som public service bolag idag är väldigt, väldigt duktiga. Social storytelling handlar egentligen om att få alla delar av vårt kunnande att spela tillsammans, som ett lag.
Detta samspel av expertis kan ge oss den ”sustainable competitive advantage” som gör att vi upplevs värdefulla och engagerande på ett sätt som Youtube inte kan.
Vi har många lyckade projekt och satsningar att analysera när vi söker ledtrådar för utveckling, #Minflykt och #Vågafinska, #TaDetPåAllvar – Fixamobbningen och liknande dialogdrivna satsningar har gått ut till publiken, engagerat dem och skapat berättelserna utgående från dialogen. Dramakomedin Uusi päivä lyckas engagera en oerhört svårt målgrupp online genom en välgenomtänkt transmedia-strategi för att hålla ”Uusi päivä”-världen levande mellan broadcast/VOD-sändningarna.
Nordiskt samarbete
I höstas träffades en grupp nordiska programutvecklare för att tillsammans fundera på om det kunde vara möjligt att utveckla engagerande transmedia/crossmedia-projekt med hela Norden som spelplan, där berättelserna för broadacst, online och fysiskt skulle skapas via dialog med alla invånare i de nordiska länderna.
Mötet gav ett tydligt svar – det är möjligt och öppnar dörren för helt nya berättelser, där vi kan engagera, fascinera och leka med en nordisk identitet och en nordisk värdegrund tillsammans.
Mark Adams från Vice Media beskrev de senaste tio åren i medieindustrin som knattefotboll; någon lyckas träffa bollen och alla springer efter, i en jakt efter regler och sanningar som skall vara lika tydliga som det som fanns i våra klipprum.
I höstas träffade vi bollen – tiden får utvisa om bollen rörde sig mot mål!
