Mikael Horvath
En höstdag 2009 kom ett par representanter från ett litet lokalt produktionsbolag upp på barnredaktionen i Malmö för att presentera en idé. Idén gick under arbetsnamnet ”Piratslaget” och visade sig snabbt vara ganska ofärdig. Men SVT tände ändå på förslaget och beslutade att man ville genomföra det.
Men för att kunna göra ett program så behövde idén utvecklas vidare.Tillsammans med det lilla produktionsbolaget jobbade man vidare på strukturen och innehållet. Idén pitchades också för Nordvisionens barngrupp, och med hjälp av bland annat utvecklingsstöd från Nordvisionsfonden, arbetade man fram en färdig programserie under våren 2010.
Rollspel och lek – naturligt för barn
”Piraterna” är enkelt uttryckt en blandning mellan tävlingar och reality, som i exempelvis ”Wildkids”, och fiktion och rollspel, som i programmet ”Barda”. Handlingen utspelar sig på den fiktiva ön Galgholmen. En förbannelse vilar över ön och i århundraden har en unga kvinna, Lovisa, varit fången i en krypta.
Till ön kommer 12 barn från hela Sverige. Deras uppdrag är att häva förbannelsen och rädda Lovisa. För att lyckas måste de hitta en försvunnen piratskatt. Men det är fler som letar efter skatten. Kapten Svartskägg och hans pirater gör allt för att hitta den först.
Barnen är uppdelade i två lag och tävlar om att få utföra olika uppdrag på ön. Alla tävlingar sker kollektivt. Konflikter skapas i tävlingsmomenten, men det är inte några individer som misslyckas. Det är laget som vinner, eller förlorar. Inget barn ska röstas ut, och ingen ska bli utpekad som sämre än de andra. Barnen bor också tillsammans i de två lagen/hold. Snart börjar dock barnen lära känna varandra. Och även om man under dagarna tävlar mot varandra så är man, på barns vis, nyfikna och det dröjer inte länge förrän barnen även börjar umgås över laggränserna.
”Det var inget som vi på något sätt försökte stoppa,”säger SVT´sproducent Jan Persson. ”Barn är fantastiska. Ena stunden tävlar man och försöker vinna, nästa stund grillar man korv och leker med motståndarna.”
Just detta att barn enkelt kan hoppa mellan olika roller, och att de kan använda sin fantasi så fritt, gjorde serien och formatet till den framgång det blev. Programmet lyckas nämligen blanda fiktion med reality. I barnens läger får vi möta barnen i livliga diskussioner om hur man ska hantera Svartskägg, för att några minuter senare bli indragna i samtal om vilken musik man gillar, eller hur man dansar disco.
Barn och reality
Att arbeta med barn och reality innebär en del utmaningar. Speciellt när barnen ska bo utan sina föräldrar eller sin familj.
”I castingprocessen jobbade vi aktivt med att försöka hitta barn som skulle klara av att vara hemifrån under 14 dagar. Det är ju en stor skillnad att leva med andra barn och en tv-produktion i 14 dagar, mot att tillbringa weekenden hos mormor,”säger Jan Persson.
För att barnen skulle klara av hela inspelningperioden, planerades produktionen noga. Avsnitten skulle helst kunna spelas in på en dag. Arbetsdagarna skulle vara mellan klockan 09-17. Och dagar med utflykter och lek, lades också in i schemat.
Genom att dela upp barnen och filma tävlingar och rollspel/fiktion parallellt lyckades man få in tillräckligt med material för att kunna växelklippa mellan tre olika historier, och samtidigt hålla vettiga inspelningstider för barnen.
Kärlek och hemlängtan
Men naturligtvis fick också någon ibland hemlängtan. Och på barns vis blev deltagare också kära – ibland i någon från motståndarlaget. Detta fanns det dock plats för i produktionen.
”Vi visste att barnen skulle hitta bästa kompisar, längta hem, eller bli kära. Men i avsaknad av sina föräldrar hanterade deltagarna det här alldeles utmärkt själva. De pratade öppet om vad de kände, tröstade varandra när det behövdes och uppmuntrade sina nya kompisar till att utvecklas,”berättar producenten Jan Persson.
En grundregel i produktionen var att inte ta med något som skulle göra någon ledsen, eller ske på någons bekostnad.
”Barn är öppna och har inga problem med att visa stora känslor, men det behöver inte betyda att allt ska visas för det,”säger producenten Jan Persson
Lärdomar
På frågan om vad man har lärt sig under projektet, svarar Jan Persson att det är mycket. Men en sak han särskilt vill lyfta fram är att man inte ska vara rädd att gå vidare med en ofärdig idé – om idén är bra. Just utvecklingsarbetet tillsammans med en extern partner eller ett produktionsbolag, kan ibland resultera i ett format som är mycket bättre än de färdiga förslag som man ofta presenteras inför på mässor eller vid stora programpitchar.
”Piraterna” lockade många tittare till SVT-B under hösten och kommer under 2011 produceras i en andra säsong.
”Det vore kul att någon gång spela in en barnproduktion av den här typen tillsammans med ett annat nordiskt bolag, exempelvis back-to-back. Vi skulle ju kunna vinna så mycket, och då menar jag inte bara ekonomiskt,”avslutar Jan Persson.
