Av Marianna Widmalm
Eftersom databasjournalistiken medför stora förändringar för journalisters arbete etablerades ett nordiskt nätverk 2013 för kunskapsutbyte och för att kanske kunna skapa gemensamma tekniska lösningar i framtiden för denna snabbt växande journalistiska genre.
Första nätverksmötet ägde rum i Köpenhamn i början av september med deltagare från alla nordiska redaktioner och gruppen har redan bestämt sig för att träffas nästa gång i januari 2015.
Den organisatoriska placeringen av databasjournalistik är olika i olika bolag. I vissa bolag hör den till nyhetsdivisionen, i andra till undersökande redaktioner. Gemensamt för dem är att de alla använder databaser som redskap.
Nu finns en klar tendens att prioritera databasjournalistiken högre och högre i de nordiska public service-bolagen. Ett exempel på ett mycket framgångsrikt databasjournalistiskt projekt är SVT:s Pejl som bl.a. granskade de olika politiska partierna inför det svenska valet i september 2014.
Vad är databasjournalistik?
2003 instiftade EU-parlamentet PSI-direktivet. I korthet innebär det att information från den offentliga sektorn ska offentliggöras och kunna återanvändas av andra aktörer än myndigheterna själva.
Journalister är vana vid att hantera dokument, när man researchar för ett reportage läser, sorterar och kategoriserar man en massa information som förr i tiden mest bestod av olika pappershandlingar. Idag finns de dokumenten mer och mer i datafiler och databaser, och för att kunna komma åt denna datalagrade information behövs det kunskaper om nya metoder.
Databasjournalistikens grund är att granska digitalt lagrad data och det nya sättet att arbeta innebär också nya möjligheter för hur man analyserar och hittar samband i materialet. En databasjournalist måste alltså vara lika duktig i Excel och statistik som på att intervjua och skriva.
Relaterat:
