Av: Agneta Stefansson
“Labyrint” består numera av tävlingsprogram vartannat år och drama vartannat år där huvudkaraktären Daidalos och en massa andra figurer berättar historien om “Labyrints” värld. I höst kommer dramaserien ”Monstrets hjärta” i tolv delar som är en berättelse om Daidalos och hans syster Daidalosa när de var små.
Samtidigt produceras en dramaserie som ska sändas i SVT:s “Sommarlov” och publiceras på NRK Super i sommar.
“Ja, just nu klipper jag ‘Volfram vaknar’, ett drama, som är 70 procent på ”svorsk” och 30 procent specifikt för varje land”, berättar Manne Lindwall i ett redigeringsrum på SVT.
Masker förenklar dubbningen
En stor del av det inspelade dramat kan båda länderna alltså använda som det är, det kan till exempel vara robotar som rör sig i miljö, men också partier med dialog.
“Då har vi löst det så att huvudpersonen i ‘Volfram vaknar’ som är en barnskådespelare, har en kom-apparat framför munnen och vår nya figur, Antagonisten Kobolt, har en heltäckande mask, vilket gör båda lätta att dubba”, säger Manne Lindwall.
I ”Monstrets hjärta” är en liten del landspecifikt och dubbas. Manus är anpassat så att det är naturligt att vissa av skådespelarna pratar olika språk.
“Till stor del behåller vi det norska och det svenska språket”, berättar Ida Bettvik, projektledare på NRK som tycker att det kan vara viktigt att barn får höra andra nordiska språk.
Samproduktion över hela linjen
“Labyrint”, som firar tio år i SVT i år, hade redan gjort en säsong, när samarbetet med NRK inleddes 2013. Då var det ett renodlat tävlingsprogram. För två år sedan blev det samproduktion i alla delar, tidigare hade NRK i större utsträckning gått in i SVT:s planering.
Sedan dess har idéer, manus, tagningar och klippta program åkt fram och tillbaka mellan de båda redaktionerna.
“Det har aldrig varit aktuellt för oss att göra ‘Labyrint’ på egen hand. Konceptet är utvecklat på SVT och kompetensen om ‘Labyrints’ universum ligger där. NRK har gjort några enkla spin-off-produktioner från universumet, men att göra så stora produktioner som vi gör nu hade vi aldrig kunnat utan SVT”, säger Kristine Dons.
Det ökade samarbetet till exempel vad gäller manus har gjort “Labyrint” bättre och bättre, enligt Manne Lindwall:
“Vi kan ha skapat något nytt, kanske en robot eller en utmaning. Så skickar vi det till Norge, och de säger: ‘Men det här då?’ De kan ju ‘Labyrints’ universum och har samma kärlek. Vi har fått väldigt bra inspel.”
Det gäller att ha stor respekt för varandra och inte tänka: ”Det här är bara min vision”
Kristine Dons, producent och regissör NRK
Fördel med samma personal
Inspelningen av programmen med Daidalos och tävlingsutmaningarna har spelats in på SVT, både den svenska och den norska versionen. Svenska skådespelare och barnen som ska tävla spelar först in en version, sedan kommer NRK med sina skådespelare och barn som ska tävla. Produktionspersonalen är dock densamma, något som har varit en stor fördel.
“Det har gått väldigt bra att samarbeta tvärs över två språk. Men att de som är med har en stor språkförståelse är en stor fördel. Kommunikation är en väldigt viktig del i denna produktion eftersom vi inte sitter på samma plats”, säger Ida Bettvik.
Programmen, både de norska och svenska, klipps från och med i år av SVT, något som Anna Sommansson Richter tycker är en fördel.
“Det är svårt och utmanande att sitta i Norge och allt tar längre tid. Men vi kommunicerar bra och resultatet blir bra”, säger Kristine Dons.
Vi samarbetar om beslut kring ekonomi och planering och lägger in lika mycket pengar
Anna Sommansson Richter, projektledare SVT
Diskussion om målgrupperna
Transparens om allt mellan redaktionerna redan i starten av projektet är otroligt viktigt, enligt Anna Sommansson Richter, projektledare på SVT.
“Det är spännande och komplicerat att det är olika länder. Vi har olika relation till vår publik. Konkret handlar det om att NRK gärna vill att innehållet ska vara mindre läskigt eftersom deras målgrupp är yngre.”
Just detta med olika målgrupper har varit en av de saker som har fått diskuteras mycket.
“Det kan handla om hur vi klipper och lägger ljud och ljus. Vi vill ha det dunkelt och läskigt och dom vill kanske lätta upp. Det kan låta enkelt men det får stora konsekvenser i planering och ekonomi som kan vara svåra att förutse.”
Båda redaktionerna ger samma råd till andra som som vill samarbeta på det här nära sättet. Stor respekt för varandra och acceptans för att det finns en tröghet och att det tar tid med logistik och kommunikation. Men fördelarna överväger, både idémässigt och ekonomiskt.
“Det är ju en fördel ekonomiskt. I stället för en serie gör vi ju två serier, vi kan ha lite mer muskler med till exempel bättre teknik än vi kunde ha annars. Vi kan tillexempel engagera fler skådespelare och spela in fler dagar”, säger Anna Sommansson Richter.
Kristine Dons, NRK, håller med:
“Att gå in med pengar från fler länder gör att vi kan göra större produktioner och kan konkurrera med dramaserier från stora bolag.”
“Labyrints” universum har växt och programmen är nu en dramaproduktion vartannat år. Berättelsen har byggts på i programmen år från år.
“Nu när vi skriver manus till dramat måste vi ju förhålla oss till det vi redan har hittat på i tidigare säsonger”, säger Manne Lindwall, regissör och producent.
