Av Görel Elf, Sveriges Utbildningsradio
– I Sverige verkar allt fungera jättebra! säger några danska lärare när vi intervjuar dem i ett inledande skede av produktionen. Något som svenska lärare verkligen inte håller med om, när vi samtalar med dem! Genom att låta fyra nordiska lärare byta skolor och länder med varandra under en vecka, ville vi i dokumentärserien Lärare på bortaplan undersöka tillståndet i skolan i de nordiska länderna och lyfta fram läraren som huvudperson.
Programmen tar sitt avstamp i den allt intensivare debatten om skolan och elevernas resultat, en diskussion som pågår i alla de nordiska länderna. Alla tycker sig kunna uttala sig om läraryrket på grundval av sina egna skolerfarenheter som elev, men vad är egentligen lärarprofessionen? Vilka konkreta verktyg arbetar man med och går dom att överföra till en helt ny situation? Utomlands finns stort intresse för det nordiska utbildningssystemet, men hur lika är länderna egentligen? Vilka skillnader finns i lärarens status, i elevernas bakgrund och i skolornas tradition i de olika nordiska länderna?
“Swap your life” för lärare
Programidén för Lärare på bortaplan kom från UR och fick entusiastiskt mottagande på ett Nordvisionsmöte i Helsingfors 2005. Alla bolagen hade tidigare diskuterat behovet av program om skola och lärande. Idén om en “swap your life” för lärare täckte in många av de innehållsmässiga kraven på en nordisk serie om lärare, samtidigt som den hade förutsättningar att fungera för sändning på primetime.
I Helsingfors beslöts att YLE skulle ta över idén och utveckla programmet men genom personalförändringar på YLE kom programidén tillbaka till UR och till mig som projektledare. Jag hade redan många projekt igång men det är ju alltid otroligt svårt att motstå impulsen att själv genomföra sina programidéer! UR tog alltså tillbaka programutvecklingen och projektledningen och blev därmed huvudproducent för projektet som nu hade arbetsnamnet; En lärares dagbok.
Vi bestämde att varje land skulle förbereda research och casting och välja ut tre tänkbara lärare och skolor i varje land. Sedan skulle vi gemensamt stämma av förslagen för att hitta en dynamik i val av skola och personer och därmed skapa förutsättningar för intressanta program. Ett sådan här samnordisk serie innehåller mycket logistik och det är mycket som måste stämma mellan länderna. Är årskurs 6 detsamma i alla länder? Nej, visade det sig. Hur skall vi lösa språkproblemen mellan länderna? Mängder av frågor som vi till slut hittade praktiska lösningar på. Vi bestämde oss för ett byte under en höstvecka och en inspelning där vi följde gästläraren både i skolan och på fritiden.
Viktig utvecklingsfase
När jag nu för att rekapitulera projektet läser igenom det ursprungliga idéutkastet så tycker jag att programmen verkligen kommit att ligga nära vad vi ville åstadkomma och planerade för. Det går verkligen att få fram ett bra och gemensamt programuttryck även om produktionen sker i form av collections!
I detta fall åstadkoms det genom ett samarbete med DR:s projektutvecklingsavdelning och Lars Trudsjö, som projektet träffade i två omgångar. Första gången för att diskutera hur serien skulle bli maximalt relevant för målgruppen lärare och andra gången för att finslipa programidén och konkretisera gestaltningen. Dessa båda möten var mycket viktiga för det slutgiltiga resultatet.
I samband med det andra mötet i Köpenhamn bytte projektet namn till Lärare på bortaplan. En titel som mycket bättre och aktivare beskriver grundtanken i programmen. Idén med lärarens reflektioner i dagboksform finns kvar på webben där lärarna skrivit om sina erfarenheter under veckan. Ursprungligen hade vi stora planer på en samnordisk webb men dessa idéer fick vi tyvärr av olika skäl skrinlägga.
Lärdomar till nästa gången?
De olika bolagen hade lite olika förutsättningar tidsmässigt och resursmässigt. Det ledde till att alla projektledare och producenter inte kunde närvara på dessa båda möten. En svårighet bestod i att Norges deltagande blev begränsat till ett engagemang från NRK:s utbildningswebb, som inte lyckades övertala NRK:s programavdelning till ett fullt deltagande från norsk sida. På UR beslöt vi då att skicka vårt team till Norge för att själva producera det norska inslaget. Detta för att serien skulle bli heltäckande. När NRK – Spektra på våren 2008 sedan fattade beslut om att i alla fall sända serien, startade i efterhand diskussioner om ersättning och avtal som skapade mycket stress och en hel del oklarheter i förhållande till de frilansande producenter som gjorde programmen. Till en annan gång skulle jag önska att NRK kan ingå i produktionerna som jämbördig part redan från början! I längden skapas annars ojämlika förhållanden som nästintill omöjliggör denna typ av samarbeten.
En oklarhet som uppstod under projektets gång var frågan om vad huvudproducentskapet egentligen innebär i ett projekt där varje land självständigt producerar sina egna program. Frågan förstärks ytterligare av att frilansande producenter tas in för att genomföra produktionerna. Så gjordes i Finland, Danmark och Sverige. Här tror jag att det behövs ett mer specificerat avtal med producenterna om villkoren för sändning och användning.
Jag har tolkat mitt huvudproducentskap som ett ansvar för programinnehåll och form, samt för att driva processen framåt till ett lyckat resultat. Det har gett utrymme för konstruktiva diskussioner både inför inspelning och under redigeringen men inte final cut och inte heller ansvar för kontakt kring sändningsfrågor med producenterna i resp. land. Jag inser nu att våra samproduktionsavtal måste reglera dessa frågor mycket tydligare till en annan gång – allt eftersom utlägg blir en allt vanligare del av bolagens verksamhet.
Personliga möten essentiella för samarbetet
Tydlighet är lösenordet i nordiska samarbeten och ändå blir det missförstånd! Jag tror detta är något man måste räkna med och kanske därför skapa lite mer tid och resurser inom varje bolag för att kunna driva gemensamma projekt. Det går i alla fall inte så fort och lätt som när man arbetar på hemmaplan i sina egna rutiner. En annan viktig erfarenhet är att man måste träffas! I gemensamma möten bryts idéer på ett produktivt sätt och vi får del av varandras erfarenheter. Tid och resurser måste i projektplaneringen avsättas för detta!
Sammantaget ett mycket bra resultat, en spännande programserie och ett material för diskussioner kring pedagogiska principer och lärarnas yrkesroll – i ett läge där debatten blir allt intensivare. Jag hoppas att liknande samarbeten kan göras igen och vidareutvecklas. Den bredd och det djup som programserien har fått tror jag inte att vi hade åstadkommit utan att produktionen gjorts i respektive land, där man har kunskaper och insikter om vilka frågor som är de mest relevanta på hemmaplan.
- Görel Elf är producent och projektledare, anställd på UR sedan år 2000
Läs mera: Lärare på bortaplan-webbplats
