Av Anna Jaktén, researchredaktör “Arvinge okänd”
Det är så SVTs ”Arvinge okänd” inleder en serie på sex delar som hade premiär i augusti, ett projekt som har fått utvecklingsstöd från Nordvisionsfonden.
Varje år dör 600 svenskar utan att någon gör anspråk på det de lämnar efter sig. För ett hundratal av dessa medborgare misstänker svenska myndigheter att det kan finnas nära släktingar, men de vet inte var. Ibland söks de aktivt, men ofta är en kungörelse i statliga ”Post- och inrikes tidningar” den enda efterforskning som görs. För de anhöriga betyder det här att de kanske aldrig får veta att en pappa, en syster eller en bror är borta. Och att de aldrig kan ta del av det arv han eller hon lämnar efter sig.
Är det rätt att söka?
SVT Göteborg började utveckla programidén till “Arvinge okänd” redan 2013 och under vintern 2015 gjordes ett pilotprogram. Var det överhuvudtaget möjligt att hitta arvingar till omkomna svenskar utan familj? Vilka var de döda? Varför splittrades familjen? Har vi rätt att försöka hitta släkten? Och ville de alls bli hittade.
Alla länder har olika lagstiftning när det gäller arv och olika skäl till att arvingar ibland inte hittas av myndigheterna. I Sverige, med en lång historia av folkbokföring och offentliga register, hittas nästan alltid svenskfödda personer med i Sverige levande barn hittas. Det är bara att ringa skattemyndigheten, lämna personnummer och fråga efter familjemedlemmar. Istället handlar sökandet av okända arvingar oftast om ärenden där antingen den döde kommer från ett annat land eller där släktingarna flyttat utomlands.
När seriens sex avsnitt nu är klara får vi följa de två programledarna Kattis Ahlströms och Niklas Källners sökande till Ungern, Polen, Tyskland, Österrike, Mocambique, Ryssland och det forna Jugoslavien. Arv i form av pengar ska komma till sina rättmätige ägare men också familjebilder, foton, dagböcker – eller askan av en kär anhörig. Och framför allt finns det frågor som söker svar och livshistorier som kan berättas. Vad var det som hände? Varför kom familjerna ifrån varandra? Inte sällan har krig och konflikter skapat sår som i decennier är svåra att läka.
Pengarna inte det viktiga
Första avsnittet av Arvinge okänd visades den 24 augusti och hade nästan 900.000 tittare. De fick följa berättelsen om Stephan Tasi som kom till Sverige från Ungern utan en krona på fickan. När Stephan dog ägde han sju och en halv miljon kronor, en förmögenhet i Sverige – och helt tokigt mycket pengar i Ungern.
Men att pengar är just bara pengar blev tydligt när sonen Istvan hittades av reportageteamet. Istvan var en man som arbetat som taxichaufför och portvakt och nu bodde med sin fru, dotter och två barnbarn i tre rum och kök i utkanten av Budapest. Visst kunde pengarna ge en helt annan framtid till hans barnbarn, men det var ju sin pappa Istvan ville träffa, det var pappan han sörjde. När Stephan lämnade Ungern 1956 tog det 17 år tills far och son kunde ses igen. Öst och väst skilde dem åt. Och trots att de därefter höll kontakten under många år förblev relationen bräcklig och de sista åren av Stephans liv fick sonen Istvan inga svar på sina brev till Sverige.
Sökande, historia och relationer
Under utvecklingsarbetet med “Arvinge okänd” har vi arbetat fram en form som bygger på tre ben. För det första själva jakten på arvingen, där programledarna söker i Sverige och utomlands. För det andra den historiska bakgrunden till att den döde kommit till Sverige – med arkivbilder från t ex Ungernrevolten 1956. Och för det tredje det allmänmänskliga där vi kan relatera till våra egna familjer. Personer som inte har med det enskilda fallet att göra reflekterar och berättar om sina egna liv. Hur är det att växa upp utan pappa? Vill jag träffa min biologiska förälder?
En av många roliga saker med projektet “Arvinge okänd” har varit den mångfacetterade redaktionen. Arvinge okänd är både underhållning, granskning, relationer och historia. Personer med olika kompetenser har ingått i redaktionen: många olika språk och bakgrunder.
Svensk öppenhet nyckeln hos oss
I arbetet med pilotprogrammet gjorde redaktionen lärdomar som sedan följts under seriens gång. Den relativa öppenheten som finns till svenska arkiv blev nyckeln till att hitta arvingarna. Hos riksarkiv, stadsarkiv, arbetsförmedling och migrationsverk fanns handlingar från den avlidnes kontakter med svenska myndigheter. Adresser till familjen i hemlandet, förhör om varför de kommit hit, ansökningar om arbetstillstånd, ja till och med hur många cigarettpaket flyktingarna från Ungern fick den första julen 1956 på flyktingförläggningarna. Ett fåtal handlingar har varit sekretessbelagda – men de allra flesta har vi fått ta del av.
Desto svårare var det att sedan hitta släktingarna som ofta funnits kvar i hemlandet. Myndigheter i andra länder är ofta inte öppna med personuppgifter och inte sällan har släktingarna hittats på andra sätt. Ett brev som den döde sparat som innehöll ledtrådar, ett foto i en dator, några namn nedtecknade någon gång på sjuttiotalet.
När liknande program görs i andra länder behövs därför en anpassning till det egna landet. DR arbetar just nu med en version där grundtanken är densamma som i “Arvinge okänd”, men där berättelserna formas av hur dansk öppenhet och arvsregler ser ut.
Och till sist, ville de som hittades bli hittade? Alla familjer behövde så klart tid för att bearbeta vad som hände, det går inte att stressa fram en serie som denna.
Men ja, alla familjer som vi hittade sa ja till att vara med.
Se hele programserien: https://www.svtplay.se/arvinge-okand
