Juni månad år 1960. Fyra unga, varav två minderåriga, angrips med kniv och en sten när de tältar vid Bodom träsk i Esbo i södra Finland. Tre av dem dör i den brutala attacken, den fjärde överlever och kommer i omgångar under drygt 40 år att anklagas för morden. Någon mördare har aldrig kunnat fällas i domstol. Däremot finns en del föremål kvar i polisens arkiv.
Finsk lag spärrar ännu vägen
Det är här som Yles nya serie, ”Mordets DNA”, med DR och SVT som
samproducenter, kliver in i bilden. Hela säsong ett, i fyra avsnitt som levererades till samproducenterna i slutet av januari i år, koncentrerar sig på fallet med de mördade ungdomarna.
Brott intresserar folk, och true crime-genren är populär just nu”
Ari Lehikoinen. Yle
”I framtiden kan polisen i Finland analysera DNA på ett helt annat sätt än just nu, bara lagen ger möjlighet till det. Det var också vår utgångspunkt med serien. I fallet Bodom har polisen sparat föremål, som ett örngott med spår av sädesvätska, i vakuumförpackning för att de ska kunna undersökas igen i framtiden”, säger seriens producent på Yle, Ari Lehikoinen.
Han konstaterar att DNA-tekniken i dag är så bra att du kan rita en passbild av personen som lämnat spår. Men i nuläget får polisen i Finland bara använda DNA för att avgöra om de misstänker rätt person.
år av erfarenheter kring kriminalundersökningar på djupet i ett av Finlands
mest omdiskuterade mordfall. Foto: Yle
I Sverige ändrades lagen för något år sedan, och sedan dess har polisen där
bland annat klarat upp ett 16 år gammalt dubbelmord i Linköping tack vare
DNA-prover som lämnats in hos släktforskningsdatabaser. Det här gör samtidigt serien ”Mordets DNA” nordiskt intressant, konstaterar Ari Lehikoinen.
Professor med öga för mikroskopiska spår
I seriens mittpunkt står Jari Louhelainen som en 2020-talets Sherlock Holmes. Han har en lång karriär bakom sig, som doktor vid ett universitet i Liverpool och som docent vid Helsingfors universitet. Hans specialområden är kriminologisk och medicinsk forskning.
”Till skillnad från i en påhittad kriminalserie så berättar vi i den här serien om hela processen, från provtagning till slutresultat. Serien innehåller många tekniska detaljer och visualiseringar som vi annars sällan ser på tv”, säger Louhelainen.
Under utvecklingen av serien användes arbetsnamnet ”Jari – den moderna
Sherlock Holmes”. Jari Louhelainen pekar också på att flera av den fiktiva
Sherlocks arbetssätt förekommer i vår tids polisarbete.
De flesta vill se hela serien
Reaktionerna från de finländska tittarna har varit positiva, säger både Aki
Lehikoinen och Jari Louhelainen. På Yle Arenan har andelen tittare som inte sett vidare efter föregående avsnitt varit försvinnande liten – tittarna vill se serien till slut.
”Eftersom vårt arbete dokumenteras från början, så är nog osäkerheten kring vad vi ska komma fram till den största utmaningen i att göra en sådan här tv-serie. Om vi inte får tag på bevismaterial eller DNA-prov så blir det ett väldigt kort projekt”, säger Louhelainen.
I den här serien har Yle inte kunnat utpeka en mördare. Man kunde däremot utesluta misstänkta, och det blir också intressant tv.
”Brott intresserar folk, och true crime-genren är populär just nu. Av etiska skäl har den också kritiserats, och det är en relevant fråga hur public service tar sig an den här typen av innehåll. Stödet från samproducenterna var väldigt viktigt för oss, och vi ser med glädje fram emot nästa faktapitch i Nordvision”, säger Ari Lehikoinen.
seriens kriminaltekniska expert, är just osäkerheten kring svaren något av det
mest utmanande med att göra true crime för tv. Foto: Yle
