NV-statistikken viser en nedgang fra 1.229 udvekslede timer i 2004 til 1.166 timer i 2005. Jesper Petersson, der tilbyder og finder programmer hos SVT til faktascreeningerne, kommenterer:
– För SVT´s del har jag inför de senaste screeningarna lagt ner långt mycket mer tid och arbete än tidigare, för att få fram utväxlingsbara program. Trots detta har resultatet blivit magert och antalet program som SVT kan erbjuda till utväxling är lågt. Visst har det hänt att vi har haft tillfälliga nedgångar, men det här verkar helt klart vara en trend. Jag tror det finns ett par tänkbara orsaker till utvecklingen:
De ändrade produktionsformer, hvor programproduktion görs ‘utanför huset’, som produktionsutläggningar utan att moderbolaget förvissar sig om nordiska rättigheter. I ett allt kärvare ekonomiskt klimat blir programproduktionerna mer och mer “slimmade”. Man har inte möjlighet att ta den extra kostnad som det innebär att lösa rättigheter för såväl inhemsk sändning, som utväxling till Norden.
Användandet av externt bildmaterial, hvor de producerande enheterna kan i muntliga och/eller skriftliga avtal ha löst externa rättigheter för en inhemsk visning, men det innebär inte, att man kan förutsätta, att avtalen också omfattar nordiska rättigheter. Att i efterhand försöka spåra upp och lösa de nordiska rättigheterna är oerhört tidskrävande och kan i slutändan leda till att det ändå inte blir någon utväxling, eftersom kostnaden blir för hög.
Nu da NV-mødet har hævet maksimumbeløbet på udvekslinger til 12.000 kr. tror du at det vil hjælpe på situationen?
– Nej, det tror jag inte. Min uppfattning idag är att det största problemet har att göra med användandet av externt bildmaterial – där man inte har löst rättigheterna för den egna sändningen.
”Rena” egenproduktioner, som bygger helt och hållet på eget bildmaterial, producerat för just det sammanhanget blir i dag allt mer sällsynta. De digitaliserade bildarkiven har idag gjort att bildmaterial är lätt-tillgängligt. Men att vi har bilder från stora idrottsevenemang, dramaproduktioner, musikföreställningar och biofilmer i vårt arkiv betyder inte att dessa bilder är fria att använda och återanvända. Ofta hänvisas till någon slags diffus citaträtt.
I fall där upphovsrätten är oklar och där den producerande enheten inte har löst sändningsrätten måste jag självklart avstå från att erbjuda programmet till utväxling och då spelar det ingen roll om gränsen ligger på 7.000 eller 12.000 kr. Jag kan inte bidra till att en redan oklar nationell rättighetssituation får en ytterligare, internationell spridning.
Hvad skal der efter din mening ellers til af initiativer, for at udvekslingen ikke falder yderligere?
– Det ena är att jag tror tanken på en framtida utväxling måste in tidigare i processen, redan i planeringsstadiet – hos programchefer och projektledare. Som det är nu går jag in i efterhand och undersöker vad som kanske kan utväxlas och det blir chansartat. Då är det ju dessutom också för sent.
Dessutom hoppas jag på en större medvetenhet om bildrättighetsfrågor hos programmakarna och att bolagens bildarkiv ska bli effektivare på att förhindra återanvändning av externt bildmaterial.
