Michaela von Kügelgen
Hösten 2014 fejkade holländska Zilla van den Born en fem veckor lång resa till Thailand. Hon laddade upp bilder på sociala medier från sin resa – men i verkligheten satt hon hemma hela tiden. Det var van den Borns projekt som blev startskottet för Svenska Yles tv-program Bluffresan.
”Zilla van den Borns projekt var väldigt intressant och vi började fundera över hur man kunde göra tv på samma tema för att få unga att reflektera över källkritik”, berättar Tomas Lindh som jobbar som utvecklingschef på Svenska Yle.
Enligt honom lyckades man med produktionen träffa precis rätt i tiden fastän arbetet inleddes redan 2014. Programmet har sänts under våren 2017 när diskussionen om fejkade nyheter och källkritik har varit större än någonsin tidigare.
”Det är roligt att vi med en så här lång process lyckades identifiera temat så tidigt och våren 2017 landa mitt i när frågan är som hetast”, säger Lindh.
Svårt att mäta vem som bluffar bäst
Tanken med Bluffresan är alltså att ett kompisgäng bluffar att de åker på en semester fastän de i verkligheten sitter inlåsta i en lägenhet i Finland. Genom att ladda upp bilder på sociala medier ska de få sina följare att tro att de verkligen är på en resa i till exempel Barcelona eller Köpenhamn. De lag som fått mest gillningar och delningar vinner sedan en resa till den destination som de bluffåkt till.
”Men det var en svår sak att mäta hur någon ska vinna. Hur mäter man vem som luras bäst?” säger programledare Frida Frankenhaeuser.
Själva rekryteringen av deltagare vållade också en del problem. Enligt Frankenhaeuser var det mycket smusslande i kulisserna.
”Vi sa bara att det handlade om ett program om sociala medier, men folk vara ändå intresserade. När de kom på casting måste de skriva på kontrakt och sedan berättade vi för dem vad det handlade om.”
Stöd av samnordisk workshop
I planeringsfasen fick Svenska Yles Tomas Lindh och John Stark stöd av NRK-kollegan Per Olav Alvestad.
”Det var mycket givande att ha en samnordisk workshop och få perspektiv från NRK”, berättar Tomas Lind.
Enligt honom hjälpte Alvestad med att utveckla konceptet.
”Programmet fick en tydligare form och förenklades. Det är värdefullt att få ta del av kommentarer, nya perspektiv och erfarenheter.”
Under produktionen fanns ändå en del flera fallgropar som teamet måste ta i beaktande.
”Vad skulle ha hänt om ett av de första lagen åkt fast för bluffen? Vi var superförsiktiga med allt”, berättar Frida Frankenhaeuser.
Deltagarna fick alltså inte yppa något om resan för vänner och familj – och i de flesta fall köpte följarna bluffen.
Flera lärdomar
”Nu i efterhand skulle vi göra en del saker annorlunda. Till exempel låta lagen utföra olika uppgifter så att alla skulle få luras på olika sätt. Men sedan uppstår frågan hur man mäter det om uppgifterna är olika”, berättar Frida Frankenhaeuser.
Överlag tycker hon att uppgifterna kunde ha varit svårare. Trots det är hon nöjd med slutresultatet och säger att konceptet bra kunde fungera i till exempel Sverige eller på finska i Finland.
”Formatet kunde ytterligare fördjupas bland annat genom att följa med kompisarna som stannar hemma och se hur de reagerar på bluffen.”
Men än en gång finns det en del frågetecken att bena ut om man också vill följa med vänner och familj.
”Hur göra det utan att åka fast för bluffen? Men i och för sig var det bara någon promille av följarna som ifrågasatte uppdateringarna. Inte vill du ju tro att dina vänner ljuger”, säger Frankenhaeuser.
