Berättelser i barnens ögonhöjd

av Marianna Widmalm

Hemligheten bakom framgångarna för nordiskt barndrama är enligt Nils Stokke att serierna alltid har barnen i centrum. Historierna är alltid berättade i barnens ögonhöjd, vilket kräver väldigt mycket arbete för att lyckas. Först när man har klarat av det identifierar barnen sig med det de ser och då blir berättelserna trovärdiga och blir till tv-serier som barn vill se om och om igen.

När det gäller manusutveckling är samarbete bolagen emellan egentligen inte så stort ännu förutom i långköraren Ada badar, ett samnordiskt projekt som har pågått i 20 år. Det är också kanske genom det här projektet man bäst kan beskriva vad det nordiska samarbetet handlar om i grund och botten.

I Ada badar kommer länderna överens om en gemensam mall för de korta berättelser som serien består av. Därefter gör bolagen sina egna serier som sedan utväxlas i Norden. Därmed har alla tillgång till fler serier än de själva har producerat.  

Hela projektet utvärderas årligen och allt gås grundligt igenom och man bestämmer hur man ska gå vidare med nästa säsong. Detta samarbete ger mycket kvalitetsdrama till tittarna, skapar en äkta nordisk förståelse, och det höjer också dramakompetensen i alla bolagen. ”Jeg elsker Ada Bader” säger Nils Stokke.

Nordvisionsamarbete på flera nivåer
Det täta samarbetet i Nordvisions barngrupp är en viktig faktor för de lyckade nordiska samproduktionerna, barndrama görs ofta i stor volym och det stora kostnader det handlar om.

Man arbetar tillsammans på flera projekt på olika nivåer, utväxlar idéer och strategier för drama. Det kan handla om innehållsutveckling, produktionsteknik, ekonomi, rättigheter etc. Man läser manus och kommer med inspel vid samproduktioner, man kan komma med önskemål om rollbesättning.  

Samproduktionerna har en fast plats i de halvåriga Nordvisionsmötena för barngruppen, då informerar man varandra om status, visar bilder eller klipp om sådana finns, diskuterar etiska värderingar, tematik och målgrupper.

”De flesta av barndramaserierna passar tvärs över landsgränserna och jag tycker egentligen att en dramapitch helst skall pitchas i hemlandet och inte för hela Norden, de flesta serierna fungerar ändå väldigt bra över landgränserna, kanske med undantaget julkalendrarna som primärt täcker det nationella behovet snarare än de gemensamma nordiska referensramarna” kommenterar Nils Stokke.
 
Vad är då de stora utmaningarna i det nordiska barndramasamarbetet och är det några förändringar på väg?

”Særlig for de minste barna er språket en utfordring. Småbarn leser ikke undertekst og er avhengig av å forstå det som blir sagt for å få med seg hele handlingen. Da må vi ofte dubbe, noe som kan svekke den nordiske språkforståelsen. For de større barna kan nasjonale referanser og tema være en utfordring siden det ikke alltid reiser like godt over landegrensene.”

De pågående förändringarna, speciellt  i NRK Super, är att producera flera långserier.

”Vi har projekt som kan komma upp i 20-30 episoder nu. I tillegg vil vi de neste årene se en ytterligere dreining mot nett-drama. NRK Super har hatt stor suksess med Sara og Mia, og i februar har nett-dramaet Jenter premiere. Jenter vil ha en daglig historiefortelling på nettet gjennom flere sesonger. Dette er en helt annen måte å forteller historier til barn – vi går fra å lage 8 ep x 30 min til daglige historier gjennom hele året” säger Nils Stokke.

Övernaturliga element – en trend?
Tre framgångsrika exempel på nordiskt barndrama 2012 var: Dauinger NRK, Sam tar över SVT, och Limbo DR, där alla tre involverade fyra nordiska bolag i samarbetet.    
Alla tre serierna handlar om hur barn upplever sin egen omgivning även om det finns en del övernaturliga element inblandade i två av berättelserna.

På frågan om de övernaturliga elementen i barndrama är en trend just nu svarar Nils Stokke så här: ”Et godt barnedrama tar opp tema og problemstillinger som barn kjenner seg igjen i. Det er historier som de kan refletere rundt og vokse på. Et godt barnedrama har også lagt spennings-, og fortellerstrukturnivået slik at barna skjønner hva som skjer og ikke blir usikre eller redde.”